Imorgon landar min man i Sverige igen efter sex nätter i England. I sommar är det 4 år sedan vi började med vårt distansförhållande och jag tänkte att jag skulle berätta lite om hur det har fungerat för oss att leva som vi gjort.

Erik är baserad i England och utgår från flygplatsen Stansted. Första året han jobbade bodde han först i Nederländerna, och sen i Spanien. Men sen våren 2010 är det England som gäller. Idag äger vi en lägenhet i Cambridge, en stor studentstad som ligger ca 1 timme norr om London. Den är vårt andrahem, eller ”sommarstugan” som vi kallar den ibland.

Erik jobbar 5 dagar och är ledig 4. Jämt. Vilket innebär att han pendlar hem till Sverige på sina lediga dagar och det brukar innebära 3-4 nätter hemma och oftast 6 nätter borta. Det har varit både bra och dåligt att leva på det här sättet, det finns många fördelar men också många nackdelar.

På plussidan

Det är svårt att tröttna på varandra, man längtar konstant och får inte den där vardagslunken som det talas om. Vi är fortfarande efter 5 år tillsammans väldigt kära och ofta även nyförälskade i varandra.

Vi har satsat på våra respektive karriärer. Jag inom mitt journalistyrke och han som pilot. När vi jobbar så gör vi det 100 % och när vi är lediga så är det 100 % Anna och Erik.

Vi ser till att ha kul. Eftersom vi ses så lite så försöker vi maximera tiden och har gjort otroligt mycket kul ihop de senaste åren. Rest massor och utvecklat våra hobbies tillsammans. Många weekendresor har det blivit och vi är väldigt spontana. Jag kan komma på på måndagen att det vore kul att komma bort över helgen och hoppar då på planet till England på torsdagen efter att snabbt ha fixat ledigt från jobbet. Väl på plats så kanske vi har åkt en sväng till London, eller åkt och flugit vindtunnel, eller bara tagit det lugnt.

Mycket egentid. Både jag och Erik har stort behov av att vara själva och det hinns definitivt med.

På minussidan

Man längtar. Nästan konstant.

Det är jobbigt att pendla, och det är framför allt Erik som det har slitit på. Många av hans lediga dagar blir resdagar, dagar som skulle kunna spenderas så mycket bättre om han och jag bodde i samma land.

Det blir dyrt. Lägenheter, bilar, försäkringar, möbler. Allt i dubbla uppsättningar.

Det blir ensamt. När alla andra vänner umgås och är lediga ihop med sina familjer på helgen så kan jag sitta hemma själv en hel lördag ibland och deppa över att jag faktiskt är helt ensam. Nu är det ju lite överdrivet, men det känns så ibland. Erik känner likadant, att han blir väldigt isolerad där borta trots vänner och fritidsintressen.

Det är inte så här det ska vara. Vi har valt att vara gifta och vi vill vara tillsammans!

Och de här anledningarna gjorde att vi bestämde oss för att göra slag i saken och försöka skaffa familj. Jag kände att jag jobbat ett par år och var inne i branschen, jag skulle kunna tänka mig att flytta och vara mammaledig ett tag. I oktober 2012 fick vi ett plus på stickan och det här lilla pyret visade sig ligga i min mage.

Och när pyret nu snart bestämmer sig för att titta ut så kommer jag och Erik alltså att bli en familj på riktigt, det vill säga vi ska bo ihop på heltid. Under sommaren kommer vi att vara i Sverige, Erik gör några korta resor till England för att jobba men han ska vara mycket ledig. Och sen i början av augusti så är planen att jag flyttar med och vi bosätter oss i Cambridge på heltid. Dock kommer vi att ha kvar lägenheten här hemma och vi kommer att pendla hem på Eriks lediga dagar så ofta vi känner att vi vill och orkar. Vi har fortfarande familj och vänner i Sverige, och vi kommer inte att sälja vår lägenhet här utan behålla den åtminstone ett år till.

Att jag har valt att kalla min blogg just för Pilotfrun kan ju tyckas extremt bakåtsträvande. Jag är ju faktiskt kvinna, journalist, programledare, blivande mamma och allt det där. Men just att vara gift med en pilot och leva på det här sättet som vi gjort så länge har verkligen definierat mig och vårt förhållande. Det är väldigt annorlunda och det är ju den vardagen jag lever i.

Vad som händer när min mammaledighet är över kan jag inte svara på idag. Men ett som är säkert är att vi definitivt inte kommer att gå tillbaka till att leva på distans. Antingen får jag hitta jobb där Erik är baserad, eller tvärtom.

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg om att vi ska flytta till England i höst och att det är väldigt dyrt med förskola i England. Och det är det verkligen, en helt vanlig förskoleplats kostar £50/dag, alltså drygt 500 kronor om dagen. Det blir drygt 10 000 kronor i månaden. Alldeles befängt, särskilt med tanke på att England har i princip samma skattesats som vi har i Sverige.

Många av Eriks kollegor har sina fruar hemma, tyvärr är det fortfarande lite status där borta att ha en hemmafru. Men jag har inga som helst ambitioner på att vara en hemmafru, kan inte tänka mig något värre. Gärna hemma med barnet första året eller två men inte tills de börjar skolan. Då är man förmodligen helt utestängd från arbetsmarknaden när man väl vill börja jobba igen. Tjänar jag 10 000 i månaden så är det bättre att jobba och låta pengarna gå direkt till dagisplatsen än att sitta hemma i sju år och sen vara bortglömd på arbetsmarknaden.

Jag tror inte att jag nödvändigtvis kommer att jobba som journalist när jag flyttar till England, det finns många olika branscher som sysslar med information och att tala flera språk är en stor merit. Jag har också planer på att eventuellt plugga på distans under en period och på så vis kan jag och Erik dela på barnansvaret eftersom jag då kan anpassa mitt plugg till när han är ledig.

Oavsett vilket så ska vi vara oerhört glada för det fina system vi har i Sverige med ett bra pris för barnomsorg, det är väldigt få länder som har det som hos oss. Där tvingas istället den som tjänar minst (oftast kvinnan), stanna hemma och passa barnen.

Min man är ju baserad som pilot på Stansted Airport i England, något som har varit en bidragande stressfaktor under den här graviditeten måste jag säga. TÄNK om något händer och han är någonstans mellan England och Italien typ. Inte kul!

Nu var ju tanken att han skulle ta obetalt ledigt från nästa vecka, eftersom det då är 37+ och förlossningen kan starta när som. Men det säger ju sig självt att obetalt ledigt i upp till 1,5 månad (om nu bebisen dröjer och Erik inte kan börja jobba förrän kanske mitten av juli) är ju ingen höjdare för ekonomin. Men nu hade han varit in och pratat med sin baskapten och förklarat läget, och baskaptenen som själv har familj och tydligen är väldigt sympatisk låter nu Erik vara baserad i Sverige hela juni. HALLELUJA!!!! Så då åker han hemifrån varje morgon och kommer hem varje kväll. Vilket innebär att om en förlossning sätter igång så hinner jag förhoppningsvis meddela honom det och han kan vara hemma inom ett par timmar i alla fall.

Visst, han kan fortfarande sitta i ett plan på väg till Spanien och sen även behöva flyga hem igen och köra hem från flygplatsen 1,5 timme bort. MEN, han är bra mycket närmare än tidigare, då han även hade behövt hitta ett flyg hem till Sverige. Och jag räknar med och hoppas på en segstartad förlossning och en lååååång latensfas. Haha. Förmodligen väldigt tvärtom mot vad de flesta föderskor gör : )

Sen tycker jag mig ha läst att väldigt många förlossningar och värkarbeten startar mitt i natten, eller tidigt på morgonen när kroppen är som mest utvilad, och då har han ju inte hunnit börja jobba heller. Så det hoppas jag definitivt på. Och sen får han även 4 hela lediga dagar hemma mellan sina jobbpass, och slipper 2 resdagar varje gång.

Ja, idag blev jag otroligt glad får jag lov att säga och Erik sa att han log så mycket att han grinade när han pratade med baskaptenen.

Idag har jag och Svea varit trötta, väldigt trötta! Trots en god natt där vi somnade runt midnatt, och vaknade för tankning vid 04.30, sen 07.30, så sov vi till 11!! Och inte nog med det, nu har vi sovit på soffan i drygt 1,5 timme också. Det kostar på att vara både mamma och bebis ibland

I övrigt måste jag säga, peppar peppar, att vi har otroligt tursamma nattvanor hittills. Svea sover oftast ca 4-5 timmar första passet. Vi lägger oss runt 23 och då vaknar hon runt 04.30 de flesta nätter. Då vill hon äta lite men oftast slocknar vi båda två efter mindre än en tutte. Sen vaknar hon igen runt 08-09. Då går jag ibland upp, eller så käkar vi lite igen och somnar om, som idag. Sen har hon oftast ett längre sömnpass på eftermiddagen, runt 3-4 timmar brukar hon vilja sova. I övrigt är det små tupplurar efter amningarna, där hon slocknar en kvart men sen vaknar igen. Så att påstå att jag är en utmattad småbarnsförälder vore att ljuga, jag sover hur bra som helst. Klart att det vore skönt att få åtta timmar på raken, men jag sover gott de timmar jag får så synd att klaga!

Idag är pappa Erik på fallskärmsklubben hela dagen. Vi tänkte först åka dit men det är för trist väder. Så det har blivit en kort promenad till affären. Jag har även kommit ikapp med lite tvätt, det berget hade verkligen vuxit. Och så har jag kikat på biljetter till England. Vi åker ju nämligen dit, eller flyttar dit heter det väl nästan, den 6 augusti. Då är Erik åter stationerad på Stansted och då följer jag och Svea med. Vi kommer att bo i vår lägenhet i Cambridge, norr om Stansted. Spännande!!

Ja i alla fall för en tid framöver. I kväll hoppar lilla familjen på planet till England för att bo där en tid framöver. Åtminstone under hösten, vad som händer sen vet vi inte exakt. Jag tar min bebis och min man med mig och ger mig ut på lite nya äventyr, för att träffa nya människor och uppleva nya saker. Det känns otroligt kul, även om vi kommer sakna Sverige. Det gör man alltid, vi har det så himla bra i vårt land!! Men vi kommer hem ofta, vi har kvar vår lägenhet här hemma som står och väntar på oss närhelst hemlandet kallar för mycket.

Svea skötte sig helt exemplariskt hela flygresan, det gick förvånansvärt bra! Hon ammade när vi lyfte, sen sov hon ett tag. Vi fick byta en bajsblöja på sätet mellan oss (lyxen att få en hel rad), sen gick Erik runt och vaggade henne lite i gången. Ni kan gissa antalet blickar han fick, arbetsklädd som han var. Folk undrade nog om inte han borde flyga planet istället för att gå och mysa med en bebis, haha.

När vi började sjunka för landning, ca 30 minuter före, så började jag amma igen för att tryckutjämna hennes öron och hon var inte det minsta besvärad. Hon såg dock bra förvånad ut när vi landade och dunsade till i marken. Det är tur att bröstet kan ge sån trygghet då!

Vi gick till bilen och var hemma på 35 minuter. En storögd liten tjej var det som tittade sig omkring i sitt nya hem. Allting helt nytt, tänk så konstigt! Men mamma och pappa i alla fall de samma! Tur det.

På med

Den här första dagen på plats i England har vi tagit det extremt lugnt. Erik jobbar hela dagen och kommer vid midnatt, jag och Svea är hemma och acklimatiserar oss. Det är nya färger, dofter, ljud och intryck. Hon känns lite trött och loj idag, sover mycket och är inte så glad och pigg. Kanske inte så konstigt, hon gjorde sitt livs längsta resa i går, visst får man vara trött då!

Själv känner jag både och. Jag är glad att vi är här, tillsammans. Samtidigt så vill vi ju inget annat än att vara hemma i Sverige. Bland familj, vänner och allt det där som är tryggt och bekant. Både jag och Erik är äventyrliga och öppna för nya saker men när man bildar familj blir det annorlunda. Nu måste vi starta ett nytt liv här, hitta vänner, aktiviteter och sånt. Hitta rätt märken på alla barnprylar, favoriter i mataffären, bäst ställen att promenera på, ja ni vet. Allt. Vi har ju bott här i 1,5 år så visst är mycket invant och bekant, särskilt för Erik som varit här mest. Men ändå, det blir ett annat liv med en liten.

I dag känner jag mig lite låg, det känns lite jobbigt. Så vi är bara hemma och myser. Det blir bättre i morgon när Erik är hemma igen och vi kan åka och handla lite bebissaker. Det enda vi har här nu är ett babygym och några leksaker. Vi behöver skötbord och babysitter mest akut, resten får vi ta eftersom. Men jag tänker en del på att vi har ryckt upp Svea från allt hon känner till och allt som är tryggt. Självklart så vänjer hon sig fort men ändå, det känns i hjärtat. Viktigast är såklart att hon har sina föräldrar och massa kärlek så just därför myser och ammar vi hela dagen. Det blir som sagt bättre med tiden. Jag håller humöret och modet uppe, ingenting blir bättre för att man deppar!

Efter en timmes morgonmys i sängen med hela familjen så är det nu dags att ge oss iväg. På dagsschemat står handling av bebisprylar. Vi behöver massor, babyolja, termometer, skötbord, mobiler, babysitter, mer kläder. I dag kommer mitt MasterCard gå varmt men så får det bli. Erik är Stand by och kan bli utringd på jobb under eftermiddagen men vi hoppas att det inte blir så då vi har massor att göra även hemma. Tömma byrålådor och göra plats för mina och Sveas grejer, montera ihop allt, laga mat, organisera, ja massor av saker helt enkelt. Sen vore det kul att hinna träna också men det ser jag som en eventuell bonus.

Dags för Sveas andra flygtur i dag, snart sitter vi på planet mot Sverige. Pappa Erik ska tävla en halv iron man på lördag, vi ska träffa släkt och vänner.

Jag kan inte förneka att det tar lite på krafterna att resa runt så här. Gårdagens flygresa gick hur bra som helst. Svea sov på flygplatsen, käkade och var vaken men nöjd på planet, sov hela vägen från planet hem till dörren. Så där var det inga problem och dessutom hann vi avklara nummer 2 hemma i Västerås en timme innan avfärd, tack för det älskling!!

Men i dag är jag trött och Svea extra närhetstörstande. Det har inte riktigt gått att lägga ner henne för sömn mer än 10 minuter. Men hon får käka så mycket hon vill och jag leker med henne och myser. En lek vi har lekt i dag kallar jag för jordgubbsleken. Den går ut på att mamma håller upp varje jordgubbe hon ska äta framför Svea och säger ”oj titta vilken god jordgubbe, NU äter mamma upp den”. Och så stoppar jag den i munnen och smackar belåtet och Svea jollrar glatt tillbaka. Leken funkar lika bra med cocktailtomater och leks bäst när bebis inte vill låta mamma äta i lugn och ro.

Nu är vi hemma i Sverige igen. Mitt älskade hemland. Man förstår inte hur bra det är här förrän man åker bort. Jag gillar vårt liv i England men hemma är alltid hemma. Jag kan dock inte gå och tänka så varje dag för då blir jag knäpp, jag måste gilla livet som det är och just nu bor vi långt borta från alla vi känner. Men vi kommer ändå hit hyfsat ofta.

Nu väntat några intensiva dagar med familjehäng och så ska vi försöka hinna med några vänner också. Jag önskar vi kunde stanna längre än till lördag, men det är som det är. Resan gick jättebra, Sveas fjärde flygresa och hon har inte klagat alls. Vagnen vi köpte, Chicco Liteway var toppen. Löjligt smidig att vika ihop och väger knappt någonting. Svea trivdes bra i den när hon låg i fullt liggläge, så vi hade god användning för den!

Och just ja, det blev tre km löpning innan vi åkte till flyget i går. Jättekul att jag faktiskt orkade jogga hela vägen, det hade jag inte trott. Men varken höfter, leder eller lungor sa ifrån så jag höll ett lätt 6.30-tempo hela rundan. En bra start på dagen var det helt klart!

Erik har varit stand-by idag, vilket innebär att han kan bli utringd på jobb, typ jour. Nu blev han aldrig det så vi har varit ute hela dagen och myst. En promenad ner på stan och tillbaka med ett stop i parken för att äta lunch och njuta av solen. Det har varit ca 20 grader och vindstilla, underbart! Det blev totalt 9 km, halva vägen hade jag Svea i bärselen. När vi sen kom tillbaka hade städerskan varit här, det var rent, tvätten vikt och sängen nybäddad. Så galet skönt!

Ett par gånger om året skickas Erik iväg out of base, alltså han blir placerad på någon bas i Europa där det just då behövs extra piloter. Tidigare har han bland annat varit någon vecka i Danmark, någon vecka i Portugal. Nu ser vi på hans schema att den 27 oktober och troligtvis fem dagar framöver så är han baserad i Marseille. Gissa om vi blev glada för det beskedet? Naturligtvis åker vi då ner hela familjen och gör det till en minisemester. Södra Frankrike i slutet av oktober lär ju vara varmare än här i alla fall!

Direkt efter den arbetsveckan så har vi faktiskt redan en resa bokad, ner till Sveas farföräldrar i Palma, Mallorca. Så vi får lov att boka om lite flygstolar och åka direkt från Frankrike till Mallis. Lite krångel blir det nog med allt flygande och packning och bebis, men det går nog bra. Jag inser att det krockar lite med mina studier men det får lov att gå!

Två bilder från förra årets semester i Palma. Jag älskar den staden!

Ojoj, här kommer det behövas mycket kaffe idag, det har inte blivit mycket sovande i natt men det är mitt eget fel, jag kunde verkligen inte somna igår. Svea och Erik sov redan vid 20.30 men jag var uppe till efter midnatt. Men nu satt jag klockan tidigt för att gå upp och ställa om dygnet. Erik är ju på tidigt skift och imorgon ska vi åka med honom till flygplatsen vid 04.00 på morgonen. Jag och Svea flyger nämligen hem till Sverige i morgon fm, vid 11. Men Erik ska ju jobba så vi får helt enkelt lov att åka med honom, det är svårt för oss att ta oss dit på egen hand. Så ännu viktigare att jag somnar i kväll, får helt enkelt vara trött idag.

Min plan är i alla fall att när vi kommer till Stansted vid 5-tiden så traskar jag och Svea över till Radisson och äter deras hotellfrukost och chillar lite i en fåtölj ett par timmar. Det kan man väl vara värd när man gått upp så tidigt. Så slipper vi hänga på en terminal full med folk. Förhoppningen är ju att hon ska sova vidare och det tror jag faktiskt att hon kommer göra. Gissa om jag är glad att vi har sulkyn som jag köpte!! Där får jag bädda ner henne så hon ligger varmt och gosigt. 

Min beresta lilla dam. Med kommande resor till Frankrike och Spanien innebär det att hon har besökt fyra länder inom fyra levnadsmånader.

Igår flög vi hem till Sverige igen. Jag reste själv med Svea och det gick hur bra som helst. Hon somnade i min famn när vi lyfte och hade inga problem alls med öronen trots att vi inte ammade. Sen var hon jöttenöjd hela resan.
Direkt efter att vi landar åkte vi hem till min lillebror och hans familj. Sveas kusin Signe är nu en vecka gammal och hon är så fin! Jag minns knappt att Svea varit så liten. Resten av min familj var också där så det blev en mysig eftermiddag. Och i dag kommer alla hit på besök, det ska bli så kul!! De var väldigt förvånade över att Svea blivit så stor på bara några veckor. Hon är väldigt stark i bålen och stabil i benen. Jag började gå och hålla mig i möbler runt 6-månaders ålder och mamma tippade på att Svea kommer göra samma sak.

Vi tog även en promenad i eftermiddagssolen. Vi har fått låna en vagn av en kollega till min pappa. En brio med fyra fasta lufthjul. Och den var förvisso skön för Svea, gungig och mysig men FY så svårkörd om man är van med Bugaboon. Nej jag gillar den inte något vidare faktiskt, vi får se om jag försöker leta efter en annan vagn till henne. Å andra sidan är det ju snart vinter så då kanske fyra fasta hjul bara är bra. Jag får lära mig helt enkelt. Den är dock enorm, min Bugga är ju så liten och smidig. Det är inte direkt en gå på stan-vagn!

Jag har bara varit i Paris tidigare, ingen annan del av Frankrike. Men wow, allt jag kan säga. Frankrike levererar när det gäller allt! Vädret, maten, människorna! Alla är så otroligt trevliga, kan det vara solen som gör det? Folk ler mot Svea hela tiden, kommer fram och gullar och leker med henne, helt klart ett barnvänligt folk!

Vi är i regionen Provence och idag har vi hyrt en bil och kört runt i några små byar längs kusten. Det är verkligen vackert, rent och fint, vacker natur och arkitektur. I morgon åker vi nog in till själva staden Marseille, just nu är vi några mil utanför. Erik börjar jobba på söndag så vi har två dagar kvar att njuta tillsammans, sen blir det bara jag och Svea som åker på utflykter.

Svea fick doppa fötterna i Medelhavet i dag men det var inte populärt, hon gallskrek! Lite i kallaste laget kanske.

Gårdagens utflykt gick in till Marseille. Ca 25 minuter med bil, sen väntade en Helskön dag i en ledigt trevlig stad. Vi promenerade omkring ett par timmar och åt sen en långlunch med tre rätter och ett glas vin. Underbar mat, rena och goda råvaror, trevligt folk. Jag är inte direkt en stadsmänniska, jag föredrar naturen, men Marseille var vackert!

Den här utsikten vaknade vi upp till i morse. Ett varmt men lite blåsigt Palma de Mallorca. Jag oh Svea landade sent igår kväll hos farmor och farfar. Erik kommer efter på torsdag.

Nu väntar några slappa dagar framför oss. Jag är rätt trött så jag hoppas på att kunna utnyttja lite barnvakt. Sen kanske det blir ett dopp i havet också, om solen tittar fram!

Jag gör inte så mycket här nere. Vaknar, umgås, dricker kaffe, tar en promenad, solar lite. Livet är enkelt! Det är lagom varmt, idag åkte bikinin på. Och snart landar även Erik här på Mallis efter två extra jobbdagar i Frankrike.
Förmiddag

Och kväll